Spelarna har nu fördelat de 52 korten sinsemellan, men sannolikt är det en mycket spridd fördelning och deltagarna har olika antal kort. Den som fick trumfkortet börjar nu spela ut. Från och med nu gäller det att så snabbt som möjligt bli av med alla sina kort. Spelets andra avdelning innehåller då några nya regler som inte stämmer överens med de regler som gällde i första avdelningen. Nu måste du följa färg och du måste dessutom sticka med ett högre kort, eller med en trumf, om du inte har något kort kvar i den spelade färgen. Du får alltså inte lov att krypa. Skulle du inte kunna sticka det utspelade kortet, måste du ta upp det. Ligger det två utspelade kort och du inte kan sticka över, så är det det sist utspelade kortet, som du ska ta upp. En finess i spelet och som gör att det blir både finurligt och taktiskt intressant är att sticken hela tiden ska bestå av lika många kort som det är spelare. Är det tre deltagare och förhand har spelat ut, så måste nästa man sticka över, och sitter du då i sista hand så är det du som vänder bort korten, om du kan sticka över. Skulle du inte kunna det utan tvingas ta upp ett kort, så måste nästa spelare i sin tur kunna sticka över för att få lov att vända bort sticket. Den som först blir av med alla sina kort kan dra en lättnadens suck. Skitgubbe ger entligen inte någon segrare, bara en förlorare -den som blir sittande sist kvar med kort på handen. Det är hen som blir Skitgubbe.