Josefine Falk startade företaget Miss Strö under sitt UF-år på gymnasiet, ett företag som tog tillvara överblivet bröd från butiker och omvandlade det till smaksatt ströbröd och också förde henne till flera UF-priser. Snabbt blev det hennes språngbräda in i arbetslivet.
När Josefine Falk började på handelslinjen på Haninge gymnasium i Stockholm kände hon inte till Ung Företagsamhet, programmet som erbjuder gymnasieungdomar möjlighet att starta företag. Men redan första veckan visste hon att det skulle bli hennes grej.
”Som en lära-känna-varandra-sak, satte vi ihop en grupp som låtsades driva företag ihop och jag insåg hur kul det skulle vara, och att jag ville driva företag.”
När UF-året sedan startade i trean, hade Josefine Falk haft tid på sig att fundera på sin företagsidé. Hon hade då också bytt skola, till Jensen i Gamla Stan.
”Jag hade sommarjobbat på Coop i Haninge, där jag var ansvarig för brödavdelningen. Jag såg hur mycket bröd som slängdes, och jag delade ut bröd varje dag som det inte var något fel på bland Haninges hemlösa. När vi skulle bestämma vår idé visste jag att jag ville göra något med det här brödet”, berättar Josefine Falk.
Först tänkte hon att hon skulle fortsätta att dela ut bröd till behövande. Men ett mål inom UF är att företaget ska vara vinstdrivande, så hon fick tänka en vända till.
”Jag kom fram till ströbröd, men det kändes lite torrt. Så jag funderade på om jag kunde smaksätta det.”
Idén var född, och Josefine Falk startade Miss Strö, ett företag som smaksatte ströbröd med kokos – för baket – och med citron, rosmarin & timjan eller ost, för maten. Brödet fortsatte hon att få från sin Coop-affär, och hon fick också gamla – men fullt funktionsdugliga –citroner, så hennes inköpskostnader var små.
Som marknadsföring gick hon med i en rad bak- och matlagningsgrupper där hon fick annonsera gratis.
”Jag ville skapa diskussion, och frågade: ’Skulle du ha slängt ett bröd som var en dag gammalt?’ Ett inlägg fick över tusen interaktioner.”
Och beställningarna började trilla in. Till slut räckte inte brödet från Coop och hon fick börja ringa runt till större butiker.
”När jag ringde Coop Forum i Haninge sa de att de redan hade läst om mig i tidningen, och att jag kunde få bröd av dem. Då fick jag betydligt mycket mer bröd och kunde rädda 100 frallor på en dag.”
Så varje dag åkte Josefine Falk och hämtade bröd på morgonen innan skolan, sen till skolan, och när skolan var slut började jobbet hemma.
”Ibland satt jag och malde och torkade bröd i köket till klockan tre på natten. Mamma var inte så glad alla dagar”, berättar Josefine Falk.
Men det gick. Det gick till och med väldigt bra. Och när UF-året var slut hade Miss Strö vunnit flera UF-priser.
”I Stockholmsregionen vann jag årets innovation, årets vara, och årets UF-företag, och jag kom tvåa i årets mest hållbara företag,” berättar Josefine Falk.
Och hon hade nog fortsatt med Miss Strö efter UF-året om det inte varit för att hon redan fått anställning.
För på UF:s årliga julmarknad på Swedbanks huvudkontor i Sundbyberg blev hon intervjuad för en film om UF och en kort tid därefter blev hon uppringd av Swedbank som undrade om hon ville komma och prata om sin resa inför bankens chefer.
”Det sista jag gjorde på scen, var att jag sökte praktikplats. ’Är det någon som vill ha en toppsäljare’”, frågade Josefine Falk publiken och redan i pausen hade hon fått flera erbjudanden från hela landet, och det erbjudande hon nappade på ledde till fast anställning när praktikplatsen var slut.
”Jag är en social person och jag kom på att jag vill jobba med andra”, berättar Josefine Falk om beslutet att inte gå vidare med företaget.
Att hon ändå valde att inte samarbeta med någon under UF-tiden var på grund av sina högt satta mål.
”Jag ville vinna SM. Det var mitt mål. Men de flesta i min klass såg det mer som ett skolprojekt, där de ville få godkänt, och där ville jag inte vara. Jag ville verkligen satsa på UF och såg det som en möjlighet.”
Men även om strategin lyckades, och UF-året tog henne långt, var det att vara ensam som var den största utmaningen.
”Det var verkligen jättesvårt att vara ensam och det hade varit kul att dela sin upplevelse med någon. Jag utvecklades jättemycket av att göra allt själv. Men jag tror att jag hade utvecklats ännu mer om jag samarbetat.”
Hennes medskick till andra UF-elever är därför att vara flera. Ett annat medskick är att våga: Våga ta hjälp, våga prata först, våga ta kontakt, våga gå utanför din comfort zone, våga vara unik.
”Allt jag uppnådde med min idé, var för att jag vågade.”